Tumba var länge en renodlad jordbruksbygd. Ett fåtal fornlämningar visar att platsen bebotts sedan stenåldern, men i ringa omfattning. Genom etableringen av Tumba bruk under 1750-talet utvecklades ett samhälle med fabriker, bostäder, skola och handel. När stambanan kom 1860 blev Tumba ett stationssamhälle. Runt stationen växte service och administration och blev nu det lokala centrumet. Med den industriella verksamheten vid Hamra gård i början av 1900-talet växte samhället ytterligare. Under 1950- och 1960-talet började Tumba att växa och flera nya bostadsområden byggdes, som Tuna och Storvreten.
I den här turen kommer vi att besöka gamla industrimiljöer och historisk bebyggelse som vittnar om ett samhälle som präglats av tidig industriell utveckling vilket fortfarande har betydelse för samhället.
Vid midsommarbranden år 1829 förstörs verksbyggnaden i ”övre bruket”. Efter ritningar av ingenjör L. J. Ehinger bygger man snart ett nytt hus som står färdigt år 1833. Till att börja med tillverkar man papper i det nya huset. Men med tiden blir det ganska fuktskadat och tillverkningen flyttas därför till det ”nedre bruket”. Byggnaden börjar då användas som lumpmagasin, skäreri och blekhus, därav namnet Lumphuset. I två av rummen inreder man också ett så kallat varmbadhus med varmvatten och badkar. Det ena rummet är till för arbetarna, det andra för tjänstemännen. Lumphuset är fortfarande en del av pappersbruket.