Nynäsbanan invigdes 1901, mellan Älvsjö och Nynäshamn. En station byggdes vid Handen som då endast var ett litet torp med en smedja och låg under Söderby gård. Men runt det nya stationshuset växte ett stationssamhälle upp, som snart blev en tätort. Följ med på en tur om Handens historia, där vi möter tvätterskor, kolare och stinsar.
Mitt i Haninge centrum står en runsten. Den är ristad till minne av "Vikinge, Stores son". Under järnåldern betydde "gå i viking" att resa iväg med skepp. Ordet användes sedan inte under många hundra år. Det var först på 1800-talet man började använda "viking" som benämning på järnålderns skandinaver. Under 1800-talet var nationalismen stark och man ville betona ett ärorikt förflutet med starka män som reste ut i världen. Ordet "vikingatiden" uppfanns av arkeologer på 1870-talet. De flesta under järnåldern såg inte sig själva som "vikingar", utan levde på sina gårdar av det lantbruket gav. Den Vikinge som hade gård i Haninge kanske var en av de som reste iväg med skepp? Kanske han aldrig kom tillbaka, utan fick en sten rest efter sig nära sin gård.
Runstenen står inte på sin ursprungliga placering utan har flyttats flera gånger. Var den ursprungligen stod är inte säkert, men länge stod den vid ett vägskäl vid Tyresövägen och vägen söderut. Men senare kom den att flyttas, falla omkull och glömmas bort igen. 1970 flyttades den in till en skogsdunge i centrala Handen och 2008 placerades den framför Kulturhuset i Handen. Runstenar har alltid varit viktiga markörer och under slutet av vikingatiden restes dom för att demonstrera makt och ägande av landområden.