Stuvsta skulle bli nästa Djursholm. Det var det nystartade Stuvstabolagets vision när Stuvsta gård i början av 1900-talet skulle omvandlas från odlingsmark med ett tiotal torp och gårdar till villastad. Egnahemsrörelsen hade börjat ta ett grepp om storstadsborna och allt fler längtade bort från stadens smuts och hets. Men Stuvsta förblev länge bara jordbruk och skog som man susade förbi på västra stambanan till och ifrån Stockholm. Om det skulle bli ett nytt Djursholm var Stuvstabolaget tvunget att råda bot på detta. 1910 började man förhandla med SJ om ett nytt stationshus, men SJ ville inte betala. Först genom att ta på sig kostnaden och driften i fem år fick bolaget slutligen rätt och 1918 stod stationshuset klart.
När Stuvsta Fastighets AB bildades 1909 var avsikten att exploatera området kring Stuvsta och Snättringe för bebyggelse av småhus. Vid den tiden fanns bara ett tiotal hus i området. Den som reste från Stockholm till Stuvsta kunde göra upp med tågpersonalen om att stanna till vid Stuvsta som hade en banvaktsstation.
Stuvstabolaget hade långtgående planer och började redan 1910 förhandla med Statens järnvägar om bygget av en station. Stationshuset ritat av Folke Zetterwall invigdes den 15 november 1918. Stationshuset var planerat med en expedition, resgodsavdelning, väntsal med biljettförsäljning och en bostad för stationsmästaren. Ruljangsen sköttes av fru Pallin, som var en av Sveriges första kvinnliga stinsar. Hon sålde biljetter, tände oljelampor och stod nere på plattformen och signalerade åt lokförarna.