Centralorten Kårsta är ett litet lantligt stationssamhälle som är slutstation för Kårsta-linjen av Roslagsbanan. Kyrkbyn Kårstaby, ca 1 km från Kårsta samhälle, är en välbevarad kulturmiljö som har bevarat sin gamla bystruktur sedan innan laga skifte. Det är en av de få oskiftade byar som finns kvar i Mälardalen.
Roslagsbanans stambana gick tidigare hela vägen till Rimbo för att sedan förgrenas mot Uppsala och Norrtälje. Rimbosträckningen lades ner i början av 80-talet men den gamla banvallen ligger fortfarande kvar och är nu ett fint promenadstråk längs sjön Sparren ett par kilometer norr om Kårsta station.
I den här turen besöker vi 11 platser som berättar om Kårstas historia.
Mellan stationen och Backa gård flyter Storån från Rösjön till Helgösjön. Längs ån har det tidigare legat flera kvarnar som drivit tidigt industriella aktiviteter vid gårdsmiljöerna. Vattendrivna mjölnkvarnar och sågar var vanliga på landsbygden innan ångmaskiner och dieselmotorer ersatte en teknik med gamla anor. Ofta servade en kvarn flera gårdar och resterna av dessa är en viktig vittnesbörd av det traditionella jordbrukssamhället.
Här nedanför Backa gård låg det ursprungligen två kvarnar, en som hört till Röby och en som hört till Backa. Vattnet i ån strömmade inte så bra på sommaren, så kvarnarna användes främst på våren och hösten. Vid slutet av 1800-talet fanns bara en av kvarnarna kvar. John Lindgren den äldre vid Backa gård köpte på 1880-talet en ångmaskin. Ångmaskinen hade större kraft och kom att driva både den tidigare kvarnen och en ramsåg. Till sågen byggdes räls som gick till Kårsta station för att underlätta att frakta timret intill centrala Stockholm. Skorstenen från ångmaskinen och rälsen är idag borta. Det lilla huset vid strömmen är allt som är kvar från den industriella aktiviteten som sysselsatte upp till 15 personer.