Centrala Vallentuna var länge en bondebygd präglad av gårdar och jordbruk. När Roslagsbanan öppnar för trafik 1885 går startskottet för det nya stationssamhällets framväxt. Nu sker en mycket snabb utveckling i socknen. Två tegelbruk startas upp nära stationen och flera handelsträdgårdar anläggs. Järnvägen är i första hand tänkt för godstransporter men snart inser man att persontrafiken också är en viktig näring.
Invånarantalet ökar och med det även behovet av bostäder. Ett femtiotal mindre och ganska enkla enbostadshus med tillhörande trädgårdar anläggs på Prästgårdsgärdet nedanför kyrkan i början av 1950-talet. Vid denna tid byggs också Vallentunas första flerfamiljsbostäder i form av trevåningshus på Centralvägen och ett nytt kommunalhus tar plats mitt emot stationen. Under några årtionden utvecklas centrala Vallentuna från ren bondebygd till ett stationssamhälle med förindustriell produktion via en mindre trädgårdsstad till ett pendlarsamhälle och förort i Stockholmsregionen.
Vallentuna kyrka ligger på höjden ovanför Vallentunasjöns norra strand. Från centrum leder en gångväg genom Prästgårdsparken upp till kyrkoområdet. Här finns bland annat Klockargården från 1864 som en period var folkskola och Stefansgården från 1896 som tidigare var socknens kommunalhus.
Vallentuna kyrka är ett av besöksmålen i Runriket med flera runstenar och ristningar. Kyrkan från sent 1100-tal är huvudsakligen byggd av gråsten. Kyrktornet är signerat i runskrift av stenmästare Andor. Altarkorset är från 1760-talet. År 1856 träffades kyrkan av blixten och förödelsen blev omfattande då tornspiran och det mesta av inredningen lades i aska. En återuppbyggnad sker utan större hänsyn till ursprunglig arkitektur.
Vid en restaurering på 1930-talet under ledning av arkitekt Evert Milles återskapas gravkorets huv och spira och täcks med koppar. I samma veva tillverkas även den stolta kyrktuppen av rostfri plåt hos Bröderna Boberts plåtslageri i Djursholms Ekeby.