Efter att Bolinders köpt Kallhälls gård 1906 började man uppföra verkstäder. När produktionen kom igång 1909 fanns här gjuteri, pressarverkstad, spisverkstad och kraftstation. I Kallhäll tillverkades framför allt spisar och byggnadsdelar, under en period även båtmotorer. Fabriken på Kungsholmen fanns fortsatte med maskingjutningen. De röda låga tegelbyggnaderna med typiska trappstegsgavlar ligger nu inbäddade i bostadsområdet Bolinder strand.

När fabriken var igång får vi föreställa oss en miljö fylld av buller och lukter. Och människor! Bolinders var Järfällas största arbetsgivare. Från den höga fabriksskorstenen steg röken upp. Mellan fabriksbyggnaderna, Mälaren och stationen transporterades gods på kärror och lastbilar. I exempelvis emaljverket och gjuteriet var hettan stark. Vi kan föreställa oss att dörrarna ofta öppnades för att släppa in lite svalare luft, samtidigt som man kunde byta några ord med arbetskamrater på andra avdelningar.

Den fysiska arbetsmiljön var tung, men Erik August Bolinder motarbetade arbetarnas möjligheter att organisera sig. En kooperativ affär fick bara öppna på villkor att den inte anslöt sig till Kooperativa förbundet. Efter hans död 1930 släppte företaget efterhand det starka greppet om Kallhäll. Kallhälls gård blev nytt huvudkontor och byggdes ut, samtidigt som träfasaden putsades för att huvudkontoret skulle se mer ståndsmässigt ut.