De som ville köpa mark för att bygga egna hem fick köpa mark utanför samhället, i Kallhälls villastad och i Polhem. Men på 1940-talet lät Bolinders uppföra Bolinderbyn, bestående av 21 radhuslängor. Bostäderna hyrdes ut till de anställda. Den som slutade på företaget blev även av med hyreskontraktet. Efter flera uppmärksammade vräkningar stiftades en lag, Lex Bolinder. Den innebar att rätten att hyra en lägenhet inte kopplades till anställningen, hade man en gång fått en lägenhet så hade man rätt satt bo kvar även om anställningen upphörde. Radhusen på Bolindervägen var tre rum och kök, med moderniteter som elektriska spisar (från Bolinders förstås), centralvärme och badrum med badkar. Många som bott i de gamla arbetarvillorna flyttade hit och tyckte att de kommit till himmelriket.

I det intilliggande Skogstorp fick anställda möjligheter att bygga egna små villor, med hjälp av förmånliga lån från företaget. Många av villorna har idag byggts till, men här och där kan man fortfarande se villor som inte förändrats