Centrala Vallentuna var länge en bondebygd präglad av gårdar och jordbruk. När Roslagsbanan öppnar för trafik 1885 går startskottet för det nya stationssamhällets framväxt. Nu sker en mycket snabb utveckling i socknen. Två tegelbruk startas upp nära stationen och flera handelsträdgårdar anläggs. Järnvägen är i första hand tänkt för godstransporter men snart inser man att persontrafiken också är en viktig näring.
Invånarantalet ökar och med det även behovet av bostäder. Ett femtiotal mindre och ganska enkla enbostadshus med tillhörande trädgårdar anläggs på Prästgårdsgärdet nedanför kyrkan i början av 1950-talet. Vid denna tid byggs också Vallentunas första flerfamiljsbostäder i form av trevåningshus på Centralvägen och ett nytt kommunalhus tar plats mitt emot stationen. Under några årtionden utvecklas centrala Vallentuna från ren bondebygd till ett stationssamhälle med förindustriell produktion via en mindre trädgårdsstad till ett pendlarsamhälle och förort i Stockholmsregionen.
Runt sekelskiftet 1900 var stationen den givna samlingspunkten för Vallentuna och närliggande socknar. Här fanns telefonväxel, post och skjutsstation. Ett järnvägshotell med rum för handelsresande var beläget precis intill stationshuset. Hotellets restaurang serverade pilsner och smörgåsar och kom i folkmun att kallas ”Flugan”. En av flera förklaringar till öknamnet är uttrycket ”flugig”, det vill säga berusad.
Den siste gästgivaren innan hotellverksamheten lades ner 1925 hette Per-Erik Norbäck. Han var också ägare av Vallentunas första bil. Tre decennier senare upphör även restaurangen. I början av 1970-talet har hotellbyggnaden slukats av en brand och stationshuset från 1885 hotas av rivning. Protester mot beslutet utbryter bland invånarna som hellre vill se en upprustning. Medborgarmöten och demonstrationer genomförs. Slutligen rivs ändå stationshuset inför byggstarten av Tunahuset 1972.