Centrala Vallentuna var länge en bondebygd präglad av gårdar och jordbruk. När Roslagsbanan öppnar för trafik 1885 går startskottet för det nya stationssamhällets framväxt. Nu sker en mycket snabb utveckling i socknen. Två tegelbruk startas upp nära stationen och flera handelsträdgårdar anläggs. Järnvägen är i första hand tänkt för godstransporter men snart inser man att persontrafiken också är en viktig näring.
Invånarantalet ökar och med det även behovet av bostäder. Ett femtiotal mindre och ganska enkla enbostadshus med tillhörande trädgårdar anläggs på Prästgårdsgärdet nedanför kyrkan i början av 1950-talet. Vid denna tid byggs också Vallentunas första flerfamiljsbostäder i form av trevåningshus på Centralvägen och ett nytt kommunalhus tar plats mitt emot stationen. Under några årtionden utvecklas centrala Vallentuna från ren bondebygd till ett stationssamhälle med förindustriell produktion via en mindre trädgårdsstad till ett pendlarsamhälle och förort i Stockholmsregionen.
Från Vallentuna station västerut, förbi Kulturhusets entré, går Allévägen som en tvåfilig esplanad smyckad med raden av alléträd. Flerbostadshusen längs södra sidan byggdes på 1950-talet i tidstypisk arkitektur med 2,5 våningar, putsade fasader och olika kulörer i en sammanhållen, ljus färgskala. Här finns originaluttryck och bevarade detaljer kvar, till exempel de vackra portarna med glasrutor och dekorativa spröjs.
Direkt bakom pärlbandet av flerbostadshus ligger Prästgårdsgärdet bebyggt med egnahemsvillor på 1950-talet. Området avgränsas av Väsbyvägen i söder och Gärdesvägen i öster. Villabebyggelsens tid och formspråk lyser igenom renoveringar och ändringar som skett med tiden, som samhälles egna årsringar.
Längre upp på Allévägen ligger Stenmursparken. Här finns äppelträd, bärbuskar och insektslockande perenner. Den gamla stenmuren som löper längs parken hörde tidigare till Väsby gård som revs 1971 för att lämna plats åt Sörgården, ett helt nytt område med flerbostadshus bortom Allévägens slut.