Centrala Vallentuna var länge en bondebygd präglad av gårdar och jordbruk. När Roslagsbanan öppnar för trafik 1885 går startskottet för det nya stationssamhällets framväxt. Nu sker en mycket snabb utveckling i socknen. Två tegelbruk startas upp nära stationen och flera handelsträdgårdar anläggs. Järnvägen är i första hand tänkt för godstransporter men snart inser man att persontrafiken också är en viktig näring.
Invånarantalet ökar och med det även behovet av bostäder. Ett femtiotal mindre och ganska enkla enbostadshus med tillhörande trädgårdar anläggs på Prästgårdsgärdet nedanför kyrkan i början av 1950-talet. Vid denna tid byggs också Vallentunas första flerfamiljsbostäder i form av trevåningshus på Centralvägen och ett nytt kommunalhus tar plats mitt emot stationen. Under några årtionden utvecklas centrala Vallentuna från ren bondebygd till ett stationssamhälle med förindustriell produktion via en mindre trädgårdsstad till ett pendlarsamhälle och förort i Stockholmsregionen.
Vallentuna bär på en lång och spännande historia, med ett stort antal fornlämningar. Mest känt är kanske de medeltida kyrkorna och runstenarna runt Vallentunasjön, men Vallentuna har också många spännande gravfält. Ett av dem ligger här Hövdingaparken i centrala Vallentuna. Det är ett av flera gravfält i centrala Vallentuna och troligtvis hade detta en central betydelse för människorna som bodde här under järnåldern.
Gravfältet består av totalt 40 synliga gravar, flera har undersökts och tagits bort men de flesta finns fortfarande kvar i parken. Tyvärr är gravarna som finns kvar inte lätta att se, de ser ut som små högar och flera har rund kantkedja av små stenar. Troligtvis finns det många fler än 40 gravar, eftersom fattigare gravar inte alls syns på ytan. Det flesta gravarna är från den period som vi kallar järnåldern, men det finns även gravar från den äldre perioden bronsåldern.
Krigaren Hauk
Från de gravar som undersökts vet vi lite om de som begravts här. I en av de större högarna som undersökts hittade arkeologerna graven till en man som tydligt tillhört samhällets övre skick. Mannen var tydligt en krigare och hade begravits med en tärning med namnet Hauk, eller Hök på. Kanske var det namnet på krigaren som begravdes i parken ungefär 600 år efter Kristus