Centrala Vallentuna var länge en bondebygd präglad av gårdar och jordbruk. När Roslagsbanan öppnar för trafik 1885 går startskottet för det nya stationssamhällets framväxt. Nu sker en mycket snabb utveckling i socknen. Två tegelbruk startas upp nära stationen och flera handelsträdgårdar anläggs. Järnvägen är i första hand tänkt för godstransporter men snart inser man att persontrafiken också är en viktig näring.
Invånarantalet ökar och med det även behovet av bostäder. Ett femtiotal mindre och ganska enkla enbostadshus med tillhörande trädgårdar anläggs på Prästgårdsgärdet nedanför kyrkan i början av 1950-talet. Vid denna tid byggs också Vallentunas första flerfamiljsbostäder i form av trevåningshus på Centralvägen och ett nytt kommunalhus tar plats mitt emot stationen. Under några årtionden utvecklas centrala Vallentuna från ren bondebygd till ett stationssamhälle med förindustriell produktion via en mindre trädgårdsstad till ett pendlarsamhälle och förort i Stockholmsregionen.
De centrala delarna i Vallentuna med affärer, service och förvaltningskontor har växt fram kring platsen vi kallar Tuna torg. När ett nytt kommunalhus ska byggas här 1949-1950 måste grunden förstärkas med pålar eftersom marken är gammal sjöbotten med flytlera från tiden då Vallentunasjön nådde ända hit.
Under några årtionden sker sedan stora förändringar i området runt torget och det är inte många spår av gammal bebyggelse som har lämnats kvar. Ett modernt Konsumhus tar form 1965 med affär i gatuplanet och Försäkringskassa på övervåningen. Här flyttar även biblioteket in. Byggnaden döps senare om till Torghuset och anpassas för att inrymma flera butiker i bottenplanet. Tunahuset byggs mitt emot kommunalhuset och invigs 1973.
Tio år senare står förvaltningshuset Tärningen klart som namnges efter ett forntida tärningsfragment som hittats vid arkeologiska utgrävningar i området. I slutet av åttiotalet har det gamla kommunalhuset gjort sitt och får lämna plats åt en helt ny byggnad, det kommunalhus vi ser i dag.