Frösunda stationshus byggs samma år som Roslagsbanan invigs 1885. Fasaden är rödmålad, fönsterfoder och nischer är rikt utsnidade. Det finns två väntsalar, en för första klass och en för andra klass. Här finns också en postexpedition. I bostadsdelen bor stationsmästaren och hans familj som åtnjuter mycket hög status i bygden. Huset omges av välvårdade rabatter, häckar och träd och perrongen är alltid noggrant krattad. Järnvägsstationen är vid den här tiden en populär samlingsplats för Frösundabor som vill titta på tågen och träffa bekanta.

1968 avvecklas tjänsten för den siste stinsen i Frösunda och stationshuset som ödeläggs från början av 1970-talet går mot ett säkert förfall. Fredagen den 13 augusti 1976 står en grävskopa redo att riva stationshuset. Personer från SL, som äger byggnaden, och representanter från kommunen är på plats. Hembygdsförening och många Frösundabor sluter upp. Det finns planer på att ockupera stationshuset, men till mångas lättnad påbörjas ingen rivning. I stället startas diskussioner som leder till ett beslut om att Hembygdsföreningen får ta över stationshuset. Detta blir också startskottet för föreningens kamp och arbete att återställa byggnadens ursprung med snickarglädje och rödfärg. Genom auktioner, loppmarknader och andra aktiviteter samlas pengar in till förmån för upprustningen. I dag har Frösunda stationshus återfått det mesta av sin forna glans och inhyser både hyresgäster och lokaler för hembygdsföreningen.