Haninge är en av de kommunerna med flest runstenar i Stockholms län. Från Haninge finns det 33 kända vikingatida runinskrifter, varav 32 är runstenar. En är en inskrift på en kam av horn som idag förvaras på Historiska museet. Det finns även ett fåtal inristade runor i Österhaninge kyrka, med detta är märken som gjordes när kyrkan byggdes på medeltiden och utgör ingen egentlig text. Fem av runstenarna som vi känner till från Haninge är idag borta. De tecknades ner och beskrevs av forskare på 1800-talet, men har idag försvunnit.
I den här turen besöker vi runstenar i Österhaninge och får lära oss om vad som står på stenarna, lite om personerna som omnämns på stenarna och om platsen där de restes. Runstenarna i Österhaninge visar på vikingatidens färdvägar och placeringen av järnålderns gårdar. Mycket av detta landskap kan än idag skönjas och med hjälp av runstenarna kommer människorna i Österhaninge för tusen år sedan oss närmare. Tre runstenar presenteras mer utförligt med hjälp av AR-teknik (Augmented Reality, förstärkt verklighet). Här kan vi höra hur texten på stenen låter och se tydligare bilder av de inristade runorna.
Guiden skapades genom medel från Länsstyrelsen Stockholm och fler guider av runstenar i andra kommuner kommer efterhand att skapas. Bilderna kommer främst från Stockholms läns museums bildsamling, men ett fåtal bilder kommer från andra källor. För den som vill veta mer om runor och runstenar rekommenderar vi Riksantikvarieämbetets informationsmaterial.
Lär dig mer om den här runstenen med AR!
Tryck på AR-i bilden ovan för att sätta igång. Följ sedan instruktionerna längst ned på skärmen och lär dig mer om vad som står på stenen, vem som ristat den och de olika symbolernas betydelse. Glöm inte slå på ljudet! Svara sedan på frågan längre ned.
Är stenen svår att läsa av? Se till att du står precis rakt framför och att hela runslingan syns i bilden. Rör telefonen långsamt åt olika håll tills AR triggas.
Stenen här vid Småhamra hittades först 2010 när bonden Rolf Nordin plöjde i sin åker. Han insåg att den stora stenen som plogen skrapade i var en runsten och han kontaktade en lokal arkeolog. Något år senare placerades sten på sin nuvarande plats. Sten har nog legat skyddad i marken länge, för den är ovanligt välbevarad.
Korset i mitten av stenen är av en så kallad Ringerike stil. Det är en av flera konststilar under vikingatiden som hjälper oss att datera runstenar och annat hantverk i bland annat sten och metall. Ringerike stilen är döpt efter en fyndplats i Norge och typisk för de första 50 åren efter år 1000. Korset hjälper oss alltså att datera stenen till omkring år 1050, precis i slutet av vikingatiden.
Runstenen här vid Småhamra står inte på sin ursprungliga plats, men har stått någonstans i närheten. Det är inte otroligt att den stod närmare ån norr om den platsen där den finns idag. Ytterligare ett runstensfragment har hittats här i Småhamra. Det skulle ha legat nära bron och hittades på 1850-talet, men det är i dag tyvärr borta. En teckning av fragmentet av runforskaren Richard Dybeck visar namnet Holmfast, men tyvärr vet vi inte mer om stenen.
Runtexten
: kunar : auk : ulfr : auk : sighialnmʀ : litu : risa : stin : atn : halftan : faþur : sin : kuþ : hial¶bi : ¶ : ant : hans
Gunnarr ok Ulfʀ ok Sighialmʀ letu ræisa stæin at Halfdan, faður sinn. Guð hialpi and hans.
Gunnar och Ulv och Sighjälm lät resa stenen efter Halvdan, sin fader. Gud hjälpe hans ande.
Gud hjälpe hans ande står det i slutet av runslingan. Detta är en kort kristen bön. Sådana är vanliga på runstenarna i stockholmstrakten, men Småhamrastenen är den enda stenen i Haninge som har en bön. Runstenar var viktiga markörer i landskapet och var avsedda att synas och läsas av människor som färdades förbi. Alla kunde kanske inte läsa runor, men runstenar måste ha varit viktiga symboler för makt och släktband under en tid då människor här i Österhaninge övergick till kristen tro.