Medeltida kyrkor utgör ett rikt kulturarv. I Stockholms län finns ett 90-tal kyrkor som är nästan 1000 år gamla och fortfarande används. Flera av dem har byggts om under årens lopp, men många är välbevarade i sin medeltida form och till sitt uttryck. Vid flera medeltida kyrkor kan vi se rester av ett samhälle i brytningstid. Lämningar av tidiga kyrkor, runstenar och nya gravritualer är tidiga spår efter hur Sverige under slutet av vikingatiden gick från asatro till kristendom.
Den här guiden bygger på en digitala utställningen om Medeltida kyrkor på Stockholms läns museums webbsida: Medeltida Kyrkor
Utställningen och guiden använder främst bilder från museets bildarkiv, och i ett fåtal fall bilder från andra källor. I utställningen hittar du en ordlista över vissa av termerna som används för att beskriva kyrkorna och även en litteraturlista för den som vill läsa mer om kyrkohistoria och kyrkobyggnader.
Huddinge kyrka är en stenkyrka från 1200-talet, men har byggts om i omgångar. Troligtvis ersatte stenkyrkan en kyrka i trä, kanske så tidigt som slutet av 1000-talet. Kyrkan ligger central i en gammal tätbefolkad kulturbygd, mellan de två äldre godsen Fullersta och Stuvsta.
Stora delar av kyrkan har sitt ursprung från den tidiga stenkyrkan och medeltida tillbyggnader, men delar av kyrkan närmast koret är från 1745. Tornet byggdes 1878 och tillbyggnaden norr om långhuset tillkom först 1995. Kyrkans interiör är i hög grad förändrad under 1900-talet då bland annat golvet lyftes och restaureringar genomförts för att skapa ett ljusare kyrkorum.
Tidiga historiska källor
Vi har från Huddinge även namnet på en av de första prästerna. En man vid namn Thor ska enligt tidiga historiska källor ha varit präst år 1300, frather thorius de huddunge. I kyrkans södra vägg är ett fragment av en runsten inmurat där det går att läsa Anund och Torfast … sin moder. De gjorde bro, en klassisk framställning på runstenar från 1000-talet. Texten i sin helhet har säkert sagt att Anund och Torfast har rest stenen till minne av sin mor och att de även gjorde en bro som fanns på platsen.
Det var vanligt att man slog sönder runstenar och använde dem till byggnadsmaterial i stenkyrkor. Stenarna var bra material till bygget och ofta symboliskt laddade.