Medeltida kyrkor utgör ett rikt kulturarv. I Stockholms län finns ett 90-tal kyrkor som är nästan 1000 år gamla och fortfarande används. Flera av dem har byggts om under årens lopp, men många är välbevarade i sin medeltida form och till sitt uttryck. Vid flera medeltida kyrkor kan vi se rester av ett samhälle i brytningstid. Lämningar av tidiga kyrkor, runstenar och nya gravritualer är tidiga spår efter hur Sverige under slutet av vikingatiden gick från asatro till kristendom.
Den här guiden bygger på en digitala utställningen om Medeltida kyrkor på Stockholms läns museums webbsida: Medeltida Kyrkor
Utställningen och guiden använder främst bilder från museets bildarkiv, och i ett fåtal fall bilder från andra källor. I utställningen hittar du en ordlista över vissa av termerna som används för att beskriva kyrkorna och även en litteraturlista för den som vill läsa mer om kyrkohistoria och kyrkobyggnader.
Sånga kyrka uppfördes under 1100-talets senare hälft i en typisk romansk planform med långhus med anslutande smalare absidförsett kor och västtorn. När kyrkan uppfördes låg den centralt och lättåtkomligt med båt på en höjd intill det sund som då delade Färingsö i två hälfter. Namnet Sånga nämns för första gången 1308 då en fru Ingeborg testamenterade mark till kyrkan. Då skrevs namnet dock ”Sunga”, och kan vara kopplat till att det fanns många sund och vikar nära platsen. Eller så är namnet besläktat med ordet sjunga, och hänvisar till det ljud som allt vatten nära kyrkan skapat. Av den äldsta romanska kyrkan återstår tornet samt delar av långhusets västra parti.
Kyrkan byggs om
Kyrkan uppfördes av sten med en romansk planform med ett smalare möjligen absidförsett kor och västtorn. Omkring 1300 revs det äldre koret. Samtidigt förlängdes kyrkan åt öster till salkyrka, och en sakristia med kryssvalv av tegel byggdes. Omkring 1430-70 tillkom vapenhuset i söder samt kyrkorummets kryssvalv. Västtornets uppåt avsmalnande form anses visa på att Sånga äldsta kyrka har haft kontakt med Sigtunas romanska kyrkoarkitektur. Den nuvarande höga och spetsiga tornspiran från 1730 har anor från slutet av 1500-talet. De förändringar som skett av kyrkans exteriör sedan medeltiden har främst gällt fönsteröppningarna. Av den äldsta romanska kyrkan återstår tornets murar, långhusets västra gavel samt västra delen av långhusets norra mur.
Kyrkans kalkmålningar
Interiören präglas främst av kalkmålningarna från omkring 1470, som togs fram och kompletterades vid en omfattande restaurering 1900-02 under ledning av arkitekten Agi Lindegren. I vapenhuset finns en sällsynt svit som återger de 15 tecken som ansågs förebåda världens undergång.
En traditionell sockenmiljö
Miljön runtom kyrkan utgörs av en väl sammanhållen bymiljö. Intill kyrkan finns kyrkogården, en klockstapel, två äldre skolbyggnader och en kyrkstuga. Väg vid kyrkan leder ner till den gamla prästgården vid Igleviken.