Medeltida kyrkor utgör ett rikt kulturarv. I Stockholms län finns ett 90-tal kyrkor som är nästan 1000 år gamla och fortfarande används. Flera av dem har byggts om under årens lopp, men många är välbevarade i sin medeltida form och till sitt uttryck. Vid flera medeltida kyrkor kan vi se rester av ett samhälle i brytningstid. Lämningar av tidiga kyrkor, runstenar och nya gravritualer är tidiga spår efter hur Sverige under slutet av vikingatiden gick från asatro till kristendom.
Den här guiden bygger på en digitala utställningen om Medeltida kyrkor på Stockholms läns museums webbsida: Medeltida Kyrkor
Utställningen och guiden använder främst bilder från museets bildarkiv, och i ett fåtal fall bilder från andra källor. I utställningen hittar du en ordlista över vissa av termerna som används för att beskriva kyrkorna och även en litteraturlista för den som vill läsa mer om kyrkohistoria och kyrkobyggnader.
Österåkers kyrka uppfördes under slutet av 1100-talet. Den medeltida kyrkan bestod av ett långhus med ett smalare kor, samt ett kraftigt torn i väster, möjligen avsett som skyddsrum.
En sakristia tillkom troligen på 1200-talet och under 1200- eller 1300-talet fick koret samma bredd som långhuset. Under 1400-talet förlängdes kyrkan åt öster. Ett vapenhus uppfördes i söder samt en ny sakristia i norr och invändigt slogs tegelvalv som dekorerades med kalkmålningar. Mot mitten av 1600-talet var byggnaden så förfallen att det blev nödvändigt att göra en genomgripande ombyggnad.
Sitt nuvarande utseende fick kyrkan i och med denna ombyggnad, som påbörjades 1647. Detta omfattande arbete bekostades av fru Birgitta Kurk på Smedby, änka efter riksrådet Gabriel Oxenstierna. Bidrag lämnades också av Gustav Banér på Tuna gård.
En gammal kultplats
Namnet Österåker är troligen inspirerat av namnet Åker (ursprungligen i betydelse helig åker) och antyder att området kan vara en gammal kultplats. För detta talar bland annat bevarade terrassbildningar från yngre järnåldern. Att Österåker haft en stor betydelse redan under förhistorisk tid vittnar även tre stora gravfält kring kyrkan om. Gravfälten pekar på att området har hyst en kontinuerlig bosättning från åtminstone äldre järnålderns senare hälft. Kyrkan låg utefter den betydelsefulla Långhundraleden i närheten av Garnsviken. Stenkyrkan föregicks sannolikt av en kyrka av trä.
När järnvägen anlades under modern tid blev socknens centrum flyttat till Åkersberga, något som medfört att kulturmiljön kring kyrkan bevarats väl.